Ibland kan man ha roligt åt sådana små saker som egentligen bara är patetiska men som ger värsta gapskrattet! Det hände ikväll, för kvällens övning med kören, var ett skratt anfall.. alltså ärligt! Har aldrig varit med om att vi har skrattat så mycket på en övning som vi gjorde idag.. Vi måste varit duktigt trötta för det skrattades verkligen åt allt möjligt!
Var bland annat en (inga namn nämnda) som råkade hicka när vi skulle börja sjunga gläns över sjö och strand och detta medförde att någon började skratta och strax därefter skrattade hela kören. Gick ju bra att öva på den låten sen.. :)
Senare var det en annan som blev helt förvirrad och inte hängde med o sjunga när altarna skulle öva på att sjunga Stilla natt med endast O. Detta medförde att alla sopraner började fnissa och tillslut skrattade nästan hela kören igen.. 
En tredje gång när det blev skratt anfall var när vi skulle sjunga gloria på Ding dong! merrily on high och för att vi skulle hålla samma takt allihopa så åkte "takt-uret" fram, (en manick med en pinne som står och slår i den takten som är inställd, blir ett väldigt irriterande ljud i längden). Att stå och sjunga Glo-o-o-o-o-ria i sex takter utan att andas en enda gång, med detta taktfasta ljud till är ganska jobbigt. Vilket innebar att alla sopraner tappade ton och började skratta istället när vi skulle repetera samma sak om och om och om igen.
Men det sägs ju att skrattmusklerna är bra att använda när man ska sjunga, så då måste de vara bra att skratta på körövningarna. :)