babbel..
För några år sedan, sådär i mitten på gymnasiet skrevs detta...
Vet inte vad jag ska göra, vet inte vad jag ska säga? Hittar inga ord som talar om vad jag tycker, tänker och känner? Hur ska jag kunna lösa andras problem, när jag är inblandad i allt? Det var mycket lättare när jag hade pojkvän, och var riktigt kär? då slapp jag allt detta. Jag tyckte om den situationen. Men direkt när jag blev singel, blev det jobbigt. Hade känslor kvar och hoppades innerligt på att han skulle komma på samma tankar som mig..
Men icke.
När jag väl kom över han och upptäckte än en gång hur skönt det är att vara singel. Fick jag nästa jobbiga problem? och nu är jag uppe i ett antal jobbiga situationer? där jag är huvudpersonen. Ville inte ens vara inblandad i detta. Men nu är det som det är och jag kan inte göra mer än att tänka, gråta och komma fram till en lösning... En lösning som antagligen inte kommer fungera, eller kanske inte ens går att finna. Men icke.
VARFÖR händer detta mig? tycker jag har problem och komplikationer ändå. Men antagligen ska jag behöva ännu fler.
Som ordspråket säger; ett problem kommer sällan ensamt!
Som ordspråket säger; ett problem kommer sällan ensamt!
Ganska klok text faktiskt. Som även passar in i dagens problem om man byter ut lite ord och ändrar lite tanke. Är lite deppig, förvirrad och ledsen ikväll.. Varför vet jag inte riktigt, det bara kom över mig.
Eller nja, kanske inte.. det hela handlar om det förbaskade kassörsuppdraget som jag har ännu. Men förhoppningsvis inte så länge till. Iallafall så fick jag ännu mer att fixa med innan ikväll. Fick ett samtal om en massa uppgifter som Pia behöver till onsdag, och det i kombination med att en annan vill ha uppgifter om sina utlägg för förra året och att jag verkligen MÅSTE ha tag på revisorn för att bestämma tid för revisorsgranskning innan jag åker till taizé gjorde att helt plötsligt blev det stressigt och jobbigt och allmänt förvirrat! Och efter att jag hade fixat med allt utom att få tag på revisorn så blev det helst som att jag fick värsta ångesten. Kändes som tentaångest, men mycket värre. Sjukt scary!! Fattar ju knappt vad som händer med min kropp för tillfället. Den gör lite som den vill... men det är väl ett tecken på att nåt inte är som det bör. Har väl för mycket oro just nu, och det i kombination med den stress o de måsten som är utanför skolan och speciellt med scouterna, gör att jag och min kropp inte riktigt klarar av allt.
Är dessutom fortfarande helt velande över vad jag ska göra i höst och nästa vår??? Orkar jag verkligen med att plugga ett år till utan uppehåll?? Är ju så mycket som jag skulle vilja göra, men som jag inte riktigt vågar ta tag i.. USCH, vad jobbigt det har blivit!! Pratade med farmor innan idag och hon frågade om vad jag ska göra sen.. och då började jag fundera igen... Är egentligen ganska så trött på denna stan nu, men samtidigt så trivs jag ganska så bra här.. Hmm.. förvirrat!
Kom nog inte fram till nåt vettigt med detta inlägg.. och om det är sammanhängande vet jag inte heller.. men behövde skriva av mig iallafall.. =)
Eller nja, kanske inte.. det hela handlar om det förbaskade kassörsuppdraget som jag har ännu. Men förhoppningsvis inte så länge till. Iallafall så fick jag ännu mer att fixa med innan ikväll. Fick ett samtal om en massa uppgifter som Pia behöver till onsdag, och det i kombination med att en annan vill ha uppgifter om sina utlägg för förra året och att jag verkligen MÅSTE ha tag på revisorn för att bestämma tid för revisorsgranskning innan jag åker till taizé gjorde att helt plötsligt blev det stressigt och jobbigt och allmänt förvirrat! Och efter att jag hade fixat med allt utom att få tag på revisorn så blev det helst som att jag fick värsta ångesten. Kändes som tentaångest, men mycket värre. Sjukt scary!! Fattar ju knappt vad som händer med min kropp för tillfället. Den gör lite som den vill... men det är väl ett tecken på att nåt inte är som det bör. Har väl för mycket oro just nu, och det i kombination med den stress o de måsten som är utanför skolan och speciellt med scouterna, gör att jag och min kropp inte riktigt klarar av allt.
Är dessutom fortfarande helt velande över vad jag ska göra i höst och nästa vår??? Orkar jag verkligen med att plugga ett år till utan uppehåll?? Är ju så mycket som jag skulle vilja göra, men som jag inte riktigt vågar ta tag i.. USCH, vad jobbigt det har blivit!! Pratade med farmor innan idag och hon frågade om vad jag ska göra sen.. och då började jag fundera igen... Är egentligen ganska så trött på denna stan nu, men samtidigt så trivs jag ganska så bra här.. Hmm.. förvirrat!
Kom nog inte fram till nåt vettigt med detta inlägg.. och om det är sammanhängande vet jag inte heller.. men behövde skriva av mig iallafall.. =)
Kommentarer
Trackback