Alltså nu funderar jag allvarligt på att ge upp allt vad killar heter och tanken om att få en pojkvän handlar om. Jag är sårad, ledsen och mest förvirrad för tillfället! Orkar inte med detta mer. Varför ska det alltid vara så komplicerat. När den ena mår bra, mår den andra inte bra och sen tvärt om. Kan det aldrig bli så samtidigt. Eller kan man inte försöka iallafall. =(

Fick ett sms klockan tjugo i två i natt (självklart hade jag just i natt glömt stänga av ljudet på mobilen) där det stod just det jag inte ville läsa. Att han inte orkar med detta länge, tyckte det kändes konstigt och mådde inte bra av det.. Oki, som att inte jag gör det me, men jag vill försöka i alla fall. Men det verkar ju inte han vilja göra.. Suck! 
Efter åtta månader med söta sms, msn meddelande, mysstunder och längtande, så gav två-tre veckors oro och funderande ett konstaterande att det känns konstigt. Man kan ju inte låta bli att undra om det är något jag gjort fel..? Eller vad har hänt? Hatar sånt här! Varför ska det alltid bli så komplicerat!?