Ibland är jag nog sämst på att höra av mig... Kanske inte så oväntat att jag konstaterat det nu.. men ändå.. Kom iallafall verkligen under fund med det nyss när madde ringde. Det är typ alltid hon som ringer mig.. och nästan aldrig jag som ringer henne.. även om jag nog vill ses lika mycket som hon.. och likadant med alla andra.. E ju nästan aldrig jag som hör av mig. Men är verkligen glad för att mina vänner står ut med mig ändå och att de oxå konstaterat att jag är just ganska så kass på att höra av mig.. Det är kanske då man kan påstå att man kompletterar varandra! =)

Däremot ibland blir det tvärt om..

Med just en person känns det just nu som att jag mest ger och inte får så mycket tillbaks. Iallafall inte det jag behöver. Hur ska man göra då? Lyfta telefonen och ringa och säga som det är, vad jag verkligen tänker och tycker... eller hoppas på att den andra inser hur det ligger till.. eller bara låta det rinna ut i sanden.. Fast det är ju det jag minst vill..!? Ja, jag e lite förvirrad just nu.. det kan man väl minst påstå... Och då tar gärna fegheten över istället för att verkligen göra det man helst vill.

Nä, får nog fundera och diskutera lite till och sen hoppas att jag kommer fram till nåt bra.. =)