Jisses vad jag känner mig förvirrad. I ena stunden vill jag bara upp till kalmar och plugga och i andra vill jag bara ha ett jobb och flytta. Har nyss haft en konversation me en väldigt nära vän på msn och fick frågan om det kändes skönt att flytta upp till kalmar igen och det gör det ju. Men så kom jag på att det kommer kännas ganska ensamt me. Maggie har flyttat, iofs inte så långt, bara ner till stan.. men hon finns ju inte en trappa ner längre. :( Och madde är i västervik nu me på praktik, liksom i slutet av vårterminen.. så det är ju ett tag kvar innan hon kommer ner till kalmar igen.. Så det kommer bli lite annorlunda. Sen har ju Emelie flyttat från stan och även Madde S och Ida och några till.. Så kalmar kommer ju inte va som vanligt.. =( Ajja, så är det ju i studentstäder.. folk kommer och går.. Och så är ju även tanken att jag ska göra om ett tag. Men just nu känns det lite konstigt! Därav kommer det nog oxå bli en del resande för mig i höst, och först och främst ska jag åka upp och hälsa på madde i västervik.. =) Skoj, skoj!


Detta är lite av den underbara delen med kalmar