Har kollat på några avsnitt av Svt:s liv och död ikväll, och andra avsnittet som handlade om en pojke som skulle få sin tredje levertransplantation påverkade mig speciellt mycket. Vilket dels berodde på att det var ett barn som skulle få ett ganska avancerat ingrepp och dels för att jag kom att tänka på min famil och de gånger min bror har opererats. Fast i brossans fall har det som tur är inte handlat om lika riskabla operationer. Men operationer i munnen är ganska så riskabla de också, för skulle de råka tappa något kan det mycket väl hamna i svalget och därmed kväva personen.. usch, ryser bara jag tänker på det.

Minns att pappa har berättat att det värsta är när ens barn ska sövas och för dem att se hur emil rullades iväg åt ett håll och mamma och pappa fick gå åt andra hållet. Och sen att bara vänta på att operationen ska bli klar. De gånger brossan har opererat så har mamma och pappa gjort så mycket som möjligt som man kan göra för att sysselsätta sig och undvikit att bara sitta och vänta på ett rum. För det måste faktiskt vara det värsta. De har istället varit ute och gått, dels på sjukhusområdet, MAS sjukhusområde är nämligen ganska så stort, och dels i pildammsparken. För att sitta och bara vänta i flera timmar går ju inte.

Fast senaste gången emil opererades så gjorde de det ganska smidigt, eftersom det bara var pappa som var med då och då ringde de honom på mobilen när emil var på uppvak, vilket var himla bra, då hann han till och med gå lite på stan under tiden. Fast det var nog för att då opererades brossan i kristianstad istället, så är dels ett mindre sjukhus och man kan omgivningarna desto bättre. Är ju lite skillnad på malmö och kristianstad i storlek om man säger så. I krstd tar det ungefär lika lång tid att gå mellan sjukhuset och centrum som det i malmö tar att gå från ena änden av sjukhusområdet till andra. Snacka om skillnad!
Usch, vilken hemlängtan, eller rättare sagt saknad efter min familj jag fick när jag såg det programmet, och har fortfarande med för den delen.

I vilket fall så var programmet väldigt tagande, vilket för den delen alla de programmen är. Men det är som de säger i programmet, det är alltid speciellt när det är barn det handlar om.
Nåt som jag dessutom har kommit på att jag ska göra, som jag alltid sagt är att jag ska registerera mig i donationsregistret när jag väl kommer hem sen igen.


Men nu ska jag sova! Godnatt!